Pingisfamiljen

Även denna rubrik är lånad, den här gången från mig själv och texten på IF Ales hemsida i september 2022 https://www.svenskalag.se/ifale/nyheter/1843349/pingisfamiljen då jag berättade om min stundande flytt och samtidigt hyllade människorna inom bordtennisen.

En svensk paradgren som än en gång fick sola sig i guldglans när herrlandslaget tog hem EM-guldet efter stor dramatik i Malmö arena. Jag var själv på plats och såg semifinal och final – ett minne för livet! Som jag delar med många i pingisfamiljen.

Min egen pingisabstinens får jag nu stillad i Haganässkolans källare där Damsnäs IF håller till. Första passet spelade jag med tre glada motionärer; Eva, Johan och Kjell. Det finns ett gäng ungdomar också som jag tänkte sparra mot. Tävlingsdjävulen börjar retas så jag siktar mot Lessebospelen i november. Det blir även lördagspingis i Kåseberga så fort tillfälle ges. Och jag måste såklart kolla in Jörgen Persson i storsatsande Kosta från glasriket.

Den gångna helgen var dock pingisfri men det blev istället en lång skön löprunda i Kåseberga med Marcus Persson. Göteborgsvarvet 2024 är det långsiktiga målet. I onsdags sprang jag i Klöxhult utanför Älmhult. Valde en trailrunda på 7 km med mycket skogsstigar och spångar över bäckar, förbi ett gammalt järnvägsspår och ett mossbeklätt stengärde och svampar en masse. Härligt att springa mitt i naturen!

Veckans Smålandsord: krabbigt = besvärligt